ny adress

Nu bloggar jag på http://www.lovelylife.se/blogs/Krickelin

Välkommen dit!

de sista hallonen

Fredagen omfamnar känner jag.

Solen går upp i slutet av vår gata

idag också och frosten blänker i trädgården

när vi letar efter mössor och vantar.

Jag lyssnar på Julia och Angus Stone

och försöker jobba undan en grej

innan jag ska ta helg och gå ut i växthuset.

För där behövs en vänlig hand

som stökar undan inför vinter.

Lillebror och jag plockade in

en rosmarin som var både kall och torr

efter att vi hade proppat i

oss årets sista hallon.

Och det känns vemodigt.

Såklart.

Men nu tar vi höst,

sa vi och gick in för att koka kaffe.

Det är en bra dag och jag 

älskar den redan klockan 10.00.

hej hej.

önskar fin helg.

solen strålade och jag missade nästan hela härligheten

På spa där doftar alla så gott

och fina små oljor står uppradade

i varje behandlingsrum.

Foton från dagen och jag sprang
mig igenom den med klappande hjärta.
klappittiklapp.

Just idag hade det kommit en 

leverans med nya handkrämer,

doftljus och små vackra figurer

som jag ville bära med mig hem.

De här tvålarna.

De är så himla fina.

Jag tänker så ofta att jag

ska börja yoga mer.

Varför gör jag inte det liksom...?

I kväll fortsätter vi måla efter

barnen har gått och lagt sig.

Fast just nu vill jag bara att dagen ska vara slut bums.

medan lana del rey sjunger om sommarens sorg

Jag köpte rutiga skjortor till barnen och öppnade upp 

dörren för att släppa in doften av höst.

När den blandas med kaffedoft och

ljuset jag tände i köket önskar jag mig

receptet på närvaro.

Har någon trollformeln så maila, snälla.

Lillebror och jag letade efter troll i

skogen igår. Vi fann en svamp, tolv röda löv och 

en hel famn lycka där bland träden medan solljuset

silades genom grenarna.

Sen mötte vi upp storebror och

besökte sushibaren innan vi

gick med långsamma steg hem 

och talade om yttrandefrihet.

På kvällen målade vi ett

golv, åt pannacotta och

tittade på Six feet under.

Idag är det onsdag,

då jobbar jag på Hotellet.

hej hej.

luften bor i mina steg, sa hon

Hela helgen åt vi Toscanskt.

Som om jag inte vill släppa taget riktigt.

Jag fick hela receptsamlingen från veckan på Moricci

 skickad till mig i mail.

Tack tack.

"Luften bor i mina steg" 

sa en vän och flög till Sydney.

Det lät så fint och ibland

känner jag också för att dra.

Men ändå. Igår när mitt tåg dundrade in i

Varberg och dånade fram längs kustremsan.

En ensam surfare med orangea segel som

trotsade mörkret som snabbt slukade dagen.

Vilda vågor som slog  mot den lilla piren

vid Ankaret och jag kunde nästan känna doften

av tång där jag satt på hårt säte i tågvagnen.

Toscana eller Sydney, det är här 

på svenska västkusten jag mest vill vara,
känner jag just nu när jag drar varma 
koftor över huvudet och går längs stranden.

Idag skriver jag massor.

Jag sitter i min blå soffa, dricker thé

och skickar iväg kursuppgifter.

hej hej.

förändringen, jag tror den behövs för välmåendet

Trädgården viskar 

  "snart så, vi ses nästa år igen vännen" 

Och jag blir lite ledsen över allt jag inte

hann med eller tog mig för.

Hur blev det med den platsbyggda soffan och

pergolan med slingrande lila klematis?

Jag plockar blåbärsris som skiftar i rött 

och äter de sista tomaterna. Sen mixar

vi pesto av basilikan och torkar 

myntan till höstens thé.

I alla fall. Denna veckan har jag

möblerat om på övervåningen tre gånger.

Likadant i sovrummet. Min man skrattar

lite uppgivet men är ändå hjälpsam.

Idag hämtar vi en ny soffa. Igen.

Han ska bara surfa färdigt först.

sen, min kära, sen ska vi sluta ha bråttom

På onsdagen klippte jag mitt eget hår hetsigt framför badrumsspegeln. Jag upptäckte en ny rynka över vänstra öga som jag bestämde mig för att tycka vara vacker. Resten av dagen sprang jag i trappor och log med både ögon och hjärta.

På torsdagen regnade det ner i mina stövlar och jag talade med grannen om föräldraskapet. Jag sa att jag tycker det är tråkigt att leka men är bra på att kramas. Sen gillar jag vattenkrig också.

Efter det fick jag migrän och rummet skiftade färg till skarpt strypande vitt, jag tog sådantdär nässpray som får mig att må illa och bekymrade mig över texten jag aldrig skrev.

Sen plockade jag nypon på vägen från skolan och vandrade Min gata ner med flämtande blick medan jag ansträngde mig för att höra det som blev sagt.

På torsdagskvällen nattade jag barn i tre timmar samtidigt som det vandrade en konflikt med tonåringen bredvid min sida ända tills jag satte mig för att skriva i sängen.

Idag går solen upp i slutet av vår gata,
 lillebror och jag är lediga.

Det är fredag. Jag planerar 

långa promenader vid havet

och längtar efter min man.